Vi hade bara haft Snus i tre månader men tänka sig vad man hinner fästa sig vid ett djur på en sån kort tid. I måndags morse åkte vi till akuten och fick då veta att han hade en tumör i magen och var tvungen att avlivas. Man kan gå i skogen skjuta djur men när det kommer till sina egna så sprutar tårarna. E inte de konstigt? Tro inte att jag skjuter ett vilt djur av lätthet, det går många tankar i huvudet innan man avlossar ett skott. Men det tar verkligen emot när man håller sin egna katt i händerna och känner när pulsen avtar och sin egna lilla kise tar sina sista andetag i famnen. Saknar Dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar