Nu har det stora arbetet satt igång! Denna älgjakt blir sig inte lik någon annan under dessa år. Nämligen att min pojkvän ska följa med. Nu har vi snart gjort allt för att denna upplevelse ska bli till 100% lyckad för honom och mig. För det finns nämligen 100 saker som kan gå fel om man inte går igenom grunderna ordentligt.
Vad är då grunderna? Jo all förberedning av kunskap om vilt, natur, klädsel, teckenspråk. Vi har till och med haft övningar i smygteknik i lägenheten. Som ni förstår tar jag detta på största allvar att han ska få en upplevelse och ett minne för livet av denna händelserika älgjakt:) Men hur ser då en början på en dag ut? Man går upp så tidigt så att det är plågsamt att öppna ögonen, så fort man har vaknat så får man skynda sig att slänga på sig kläderna, hälla kaffe i termosen, snöra på sig kängorna, på med tre lager tröjor till plus en jacka, redan svettig i hallen, skyndar sig ut i gryningens mörker och kyla för att då upptäcka att man redan fryser av alla svettningar man fick av att klä på sig, för att sedan halvvägs till bilen upptäcka att man glömt både ammunition och slutstycke, springa in i igen hämta det, tittar på tiden och upptäcker att man skulle ha varit på pass för fem minuter sedan, kör i ilfart, försöker smyga till passet utan att man ser vart man sätter fötterna, tittar mot horisonten ser att solen är på väg upp, blir ännu mer stressad för att man inser att det snart börjar ljusna, får börja halvspringa, observera att de ska ske under absolut tystnad, väl uppe i tornet upptäcker man att man glömde den förbannade sittunderlaget, får finna sig att bli blöt om rumpan, kontrollerar sikten genom kikarsiktet och finner att det immar igen på studs av att man svettas något av en förbannelse pga löpningen, ber till gud att älgtjuren väntar fem min så man får en chans att lugna sig, sitter stel som en pinne för att inte göra ngt väsen av sig, efter två timmar igenfrusen på plankan där man sitter, för att sedan titta på kl och se att det är dags att gå hem. Bättre lycka nästa gång tänker man och är lite bitter för att man inte fick ngt skjutet den här dagen iheller. Men försöker intala sig att det var en härlig naturupplevelse...
Detta kan nog med största sannolikhet min pojkvän få uppleva en morgon. Men det är nog lite grann de jag vill att han ska få göra också, för jag anser att det är den här typ av jakt många av våra 300 000 jägare i sverige bedriver oavsett om de erkänner det eller inte. Och efter några dagar av detta så kanske vi får lyckan med att ha den fina råbocken eller älgtjuren framför oss, det återstå att se. Men han ska stolt komma hem och säga att jag har fått uppleva riktig traditionell svensk älgjakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar