I Hemingways vatten.

Min fiskehistoria är inte särskilt lång. Jag har väl pimplat isfiske i insjöar ock kastat efter horngädda (näbbgädda) som vi säger här nere i sydsverige. Men inte så mycket mer efter det. Sommaren då jag skulle till Lofoten däremot så bestämde jag mig en gång för alla att detta är en sport som jag måste sätta mig in i mer!! Jakt och fiske skiljer sig trots allt inte så mycket..

Så jag for iväg till närmsta fiskebutik och inhandlade ett kustspö, lite lina och några drag. Sen efter det var jag fast! Lofoten har ett av världens bästa fiskevatten. Det räcker med några kast så har du alltid nått på kroken.

När jag kom dit i början av maj var det fortfarande snö ute och det kalla vattnet lämpade sig perfekt för torsk och sej. I mitten av juni fick jag följa med på den första båtturen och då fick jag prova på djuphavsfiske. När man fiskar på djup nära 60 till 70 meter så blir man alltid lite fundersam vad det är som hugger där nere i mörkret. Så till min stora förvåning så fick jag min livs första havskatt! Detta var nog en av de godaste fiskarna som jag någonsin ätit. Eftersom den lever på botten livnär den sig på bland annat skaldjur, och därför får den också ett viss konsistens och smak i köttet som krabba.

Detta var en fantastisk upplevelse för mig men jag kan nog inte kalla det så mycket för sportfiske. När jag fick torsken på 9 1/2 kg och sejen på 13 så var det mer armstyrka än teknik på att trötta ut fisken. De här två räckte och blev över till många måltider för mig och Lina som hade släpat med mig dit upp.
Ju mer sommaren närmade sig desto varmare blev det också i vattnet och de stora fiskarna drog sig längre ut. Men i juli var makrillen på väg så jag behövde inte vänta länge. Detta är nog det allra roligaste fiske jag någonsin har provat på. Man såg stimmen komma lång väg. De nästan hoppade på ytan och vår teknik var att springa ifatt dem längs kusten för att få chansen att komma nära med draget. Man kastade vid kanten av stimmet och hade man turen och fick två på kroken så jäklar vad man fick jobba. Och lika snabbt som de hade kommit, hade de också försvunnit.

Förra året då jag befann mig i Key West i Florida, så kunde jag inte heller låta bli att inte fiska när man befann sig vid Hemingways vatten. Jag tog en svindyr tur med två italienare, en amerikanare och en otrevlig guide för att ge oss ut och fiska den omtalade sailfishen. Fiska i detta turkosa vatten var en stor kontrast med vattnet uppe i lofoten. På många ställen var det klart och man kunde se korallreven. Jag hade till min stora glädje en sailfish på kroken i hela 10 sek, (enligt guiden) men den släppte. Jag fick se den hoppa och detta är dock en bild som aldrig kommer att släppa.